Titel Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Författare: Ransom Riggs
Serie: Miss Peregrine #1
Språk: Svenska/Engelska
Betyg: 1 2 3 4 5
Utläst: 17 December 2012
Finns hos: Cdon | Adlibris
Beskriving från Goodreads:
En ödslig ö.
Ett övergivet barnhem.
Och en samling märkliga fotografier...
Skrönorna om barnen med märkliga förmågor är bedrägliga minnen från hans farfars barndom, och samlingen med sepiatonade fotografier är såklart bara ett av farfars alla påhitt. Men omständigheterna kring farfaderns död tar Jacob till en avlägsen ö utanför Wales kust och till de fallfärdiga ruinerna av Miss Peregrines hem för underliga barn.
Bland dess övergivna rum och ekande korridorer kan Jacob inte motstå en djupdykning i sin farfars förflutna och snart inser han att barnen i huset kan ha funnits i verkligheten. Att de måste ha varit mer än bara märkliga - kanske till och med farliga - och att de inte skeppades iväg till en enslig ö helt utan anledning. Men framförallt står det klart: De underliga barnen kan fortfarande vara vid liv.
Tankar och funderingar:
Mina vänner på Goodreads hade blandade åsikter om boken så jag var ganska nervös när jag började läsa den. Jag trodde att boken skulle vara en blandning mellan skräck och kanske någon litet mysterier men vad fel jag hade. Så mycket skräck blev det inte för mig men en hel del mysterier blev det.
Boken har massa bilder i boken som passar in till historien. Man satt verkligen och väntade på att nästa bild skulle dyka upp för dom var så fina och mystiska så man kunde inte låta bli att älska dom. Tyvärr blev det då för mig att jag läste så fort så jag minns knappt vad jag läste bara för jag ville se nästa bild. Jag tror att om några månader kommer jag läsa om boken för att tycka om historien lite mer.
För jag tycker historien var helt okej, den var lite seg i början men när man äntligen fick träffa Miss Peregrines och de bensynliga barnen så blev det lite mer fart. Dock satt jag och irriterande mig på att Jacob blev förälskad i Emma, för mig kändes det allt för fel och jag gillade det inte.
Min svenska lärare som jag hade i gymnasiet skulle hata den här boken för den är inte indelade i stycken. Vi har alltid lärt oss att alltid dela in allt i stycken så som jag gör här, alltså stycken med mellanrum. Men så var det inte i boken och jag ska vara ärlig att jag tyckte det var lite jobbigt. Eftersom kapitlen var så långa så vill man ibland sluta vid ett stycke för det är lättare då i alla för mig när man tar upp boken igen veta vart man är.
Men jag tycker att boken är väldigt läsvärd och att ni ska ge den en chans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar