Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent #2
Språk: Svenska/Engelska
Antal Sidor: 525
Betyg: 1 2 3 4 5
Beskriving från Goodreads:
One choice can transform you—or it can destroy you. But every choice has consequences, and as unrest surges in the factions all around her, Tris Prior must continue trying to save those she loves—and herself—while grappling with haunting questions of grief and forgiveness, identity and loyalty, politics and love.
Tris's initiation day should have been marked by celebration and victory with her chosen faction; instead, the day ended with unspeakable horrors. War now looms as conflict between the factions and their ideologies grows. And in times of war, sides must be chosen, secrets will emerge, and choices will become even more irrevocable—and even more powerful. Transformed by her own decisions but also by haunting grief and guilt, radical new discoveries, and shifting relationships, Tris must fully embrace her Divergence, even if she does not know what she may lose by doing so.
Tankar och funderingar:
Jag verkligen älskade första boken Divergent och så därför hade jag skyhöga förväntningar att andra boken skulle vara lika bra. Och visst var boken bra, den var toppen men jag kan inte säga att den var bättre än första. I och för sig är nog det ganska svårt då Divergent är en av de bästa böckerna jag läste 2012.
Jag verkligen älskade Tris och hennes berättarröst gjorde så jag slängdes in i historien, jag kändes som jag var en del i historien till och med. Hon har verkligen vuxit sedan första boken, hennes val är helt annorlunda sedan innan och man kan inte låta bli att tycka om henne. Man förstår hennes val och känslor så väl. Eller nej nu ljuger jag, jag förstår inte varför hon undanhöll allt för Four/Tobias hela tiden men annars så förstod i alla fall jag henne.
Hela den grejen med att Four och Tris inte berättade allt för varandra gjorde så jag blev så arg på de båda. Varför kan de inte bara prata med varandra?! Ni älskar ju varandra, det kan ju inte var så svårt?
Och slutet, vilket slut! Inte kan det bara sluta så? Jag måste ha mer nu! Jag orkar inte vänta på sista boken ska släppas jag måste ha den nu! Ge mig ett namn på boken i alla fall, och ett datum så jag kan börja räkna ner!
På goodreads blev min recension bara så här:
Vilket jag tycker förklarar boken riktigt bra. Jag kände att göra så jag vet inte hur många gånger men på nått sätt så älskade jag det också.
Jag verkligen älskade första boken Divergent och så därför hade jag skyhöga förväntningar att andra boken skulle vara lika bra. Och visst var boken bra, den var toppen men jag kan inte säga att den var bättre än första. I och för sig är nog det ganska svårt då Divergent är en av de bästa böckerna jag läste 2012.
Jag verkligen älskade Tris och hennes berättarröst gjorde så jag slängdes in i historien, jag kändes som jag var en del i historien till och med. Hon har verkligen vuxit sedan första boken, hennes val är helt annorlunda sedan innan och man kan inte låta bli att tycka om henne. Man förstår hennes val och känslor så väl. Eller nej nu ljuger jag, jag förstår inte varför hon undanhöll allt för Four/Tobias hela tiden men annars så förstod i alla fall jag henne.
Hela den grejen med att Four och Tris inte berättade allt för varandra gjorde så jag blev så arg på de båda. Varför kan de inte bara prata med varandra?! Ni älskar ju varandra, det kan ju inte var så svårt?
Och slutet, vilket slut! Inte kan det bara sluta så? Jag måste ha mer nu! Jag orkar inte vänta på sista boken ska släppas jag måste ha den nu! Ge mig ett namn på boken i alla fall, och ett datum så jag kan börja räkna ner!
På goodreads blev min recension bara så här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar