Författare: Lauren Oliver
Serie: Delirium #3
Språk: Svenska/Engelska
Antal Sidor: 391
Betyg: 1 2 3 4 5
Beskriving från Goodreads:
The thrilling climax to the internationally bestselling DELIRIUM trilogy.
I've started dreaming of Portland again. Like a monster from one of the ghost stories we used to tell as kids, the past has been finding its way in. It bubbles up through the cracks when I'm not paying attention, and pulls at me with greedy fingers.
This is what they warned me about for all those years: the heavy weight in my chest, the nightmare-fragments that follow me even in waking life.
I warned you, Aunt Carol says in my head.
We told you, Rachel says...
Tankar och funderingar:
Sista delen i den fantastiska serien Delirium, som jag har väntat (kanske inte så länge då jag läste andra delen Pandemonium i Februari men det är lång tid för mig!).
Jag hade sjöhöga förväntningar om den här boken då jag har älskad de andra två böckerna så otroligt mycket och tyvärr måste jag säga att jag är lite besviken. Boken i sig var bra men vad var det för slut egentligen? Värre slut har jag inte varit med om! Usch!
Om man bortser från slutat så var boken precis lika bra som resterade delar och jag älskar Lauren Olivers sätt att skriva och man dras med in i historien och till slut känns det som man är en del i den. Älskar det!
Lena har verkligen vuxit i mina ögon, från att vara den den lite fega tjejen i första boken Delirium så är hon nu en tuff tjej med skin på näsan. Hon är inte rädd att slänga sin in i farliga situationer för att rädda dem hon älskar. Jag tycker fortfarande att hon är Julian är det perfekta paret men jag förstår att hon inte kan glömma bort sin första kärlek Alex.
På tal om Alex, vad är det för fel på honom? Han är inte samma underbara person utan han har ändrats till något känslolöst monster. Jag förstår fortfarande inte hur han kunde överleva efter blivit skjuten så många gånger och jag tyckte det var ganska onödigt att han kom tillbaka. Jag vet inte varför men för mig skulle historien blivit ännu bättre om han faktiskt dog.
Vad som är nytt i den här boken är att man får följa ifrån Hanas perspektiv. Till en början tyckte jag det var lite jobbigt men efter ett tag var det riktigt spännande och man satt och vänta på Hanas kapitel igen. Det var ändå lite känslosamt att läsa om Hana som hade blivit botad.
Jag hoppas och ber att den här serien faktiskt ska bli en tv-serie, jag vet att de spelar in nu (eller gör dom, de pratar om att göra Delirium till en tv-serie i alla fall) men man vet ju aldrig ifall det kommer på tv:n eller inte. För jag behöver mer av Delirium världen så jag inte riktigt redo att säga adjö.
Sista delen i den fantastiska serien Delirium, som jag har väntat (kanske inte så länge då jag läste andra delen Pandemonium i Februari men det är lång tid för mig!).
Jag hade sjöhöga förväntningar om den här boken då jag har älskad de andra två böckerna så otroligt mycket och tyvärr måste jag säga att jag är lite besviken. Boken i sig var bra men vad var det för slut egentligen? Värre slut har jag inte varit med om! Usch!
Om man bortser från slutat så var boken precis lika bra som resterade delar och jag älskar Lauren Olivers sätt att skriva och man dras med in i historien och till slut känns det som man är en del i den. Älskar det!
Lena har verkligen vuxit i mina ögon, från att vara den den lite fega tjejen i första boken Delirium så är hon nu en tuff tjej med skin på näsan. Hon är inte rädd att slänga sin in i farliga situationer för att rädda dem hon älskar. Jag tycker fortfarande att hon är Julian är det perfekta paret men jag förstår att hon inte kan glömma bort sin första kärlek Alex.
På tal om Alex, vad är det för fel på honom? Han är inte samma underbara person utan han har ändrats till något känslolöst monster. Jag förstår fortfarande inte hur han kunde överleva efter blivit skjuten så många gånger och jag tyckte det var ganska onödigt att han kom tillbaka. Jag vet inte varför men för mig skulle historien blivit ännu bättre om han faktiskt dog.
Vad som är nytt i den här boken är att man får följa ifrån Hanas perspektiv. Till en början tyckte jag det var lite jobbigt men efter ett tag var det riktigt spännande och man satt och vänta på Hanas kapitel igen. Det var ändå lite känslosamt att läsa om Hana som hade blivit botad.
Jag hoppas och ber att den här serien faktiskt ska bli en tv-serie, jag vet att de spelar in nu (eller gör dom, de pratar om att göra Delirium till en tv-serie i alla fall) men man vet ju aldrig ifall det kommer på tv:n eller inte. För jag behöver mer av Delirium världen så jag inte riktigt redo att säga adjö.
Favorit Citat:
“And you can't love, not fully, unless you are loved in return.”
“We wanted the freedom to love. We wanted the freedom to choose. Now we have to fight for it.”
“You know you can’t be happy unless you’re unhappy sometimes, right?”
“We wanted the freedom to love. We wanted the freedom to choose. Now we have to fight for it.”
“You know you can’t be happy unless you’re unhappy sometimes, right?”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar