Titel: Lies Beneath
Författare: Anne Greenwood Brown
Serie: Lies Beneath #1
Språk: Svenska/Engelska
Betyg: 1 2 3 4 5
Utläst: 18 Oktober 2012
Beskriving från Goodreads:
Calder White lives in the cold, clear waters of Lake Superior, the only brother in a family of murderous mermaids. To survive, Calder and his sisters prey on humans and absorb their positive energy. Usually, they select their victims at random, but this time around, the underwater clan chooses its target for a reason: revenge. They want to kill Jason Hancock, the man they blame for their mother's death.
It's going to take a concerted effort to lure the aquaphobic Hancock onto the water. Calder's job is to gain Hancock's trust by getting close to his family. Relying on his irresistible good looks and charm, Calder sets out to seduce Hancock's daughter Lily. Easy enough, but Calder screws everything up by falling in love--just as Lily starts to suspect there's more to the monster-in-the-lake legends than she ever imagined, and just as the mermaids threaten to take matters into their own hands, forcing Calder to choose between them and the girl he loves.
One thing's for sure: whatever Calder decides, the outcome won't be pretty.
Tankar och funderingar:
Jag hade inte läst vad boken handlade om när jag tog upp den och började läsa. Jag visste att den skulle handla om sjöjungfrur och sånt men inte trodde jag det skulle vara elaka sådana eller att huvudpersonen var en kille!
Det tog ett litet tag innan jag riktigt kom in i boken vilket gjorde att läsupplevelsen var ganska tråkig. Men när det ätnligen började hända lite saker så kunde jag inte lägga ifrån mig boken. De sista kapiteln började allt hända på en gång (och du menar jag allt!) vilket gjorde att jag tappade bort mig ibland och var tvungen att läsa om meningen eller bläddra tillbaka när jag inte riktigt förstod vad som hade hänt. Men oj vilket slut, det trodde jag aldrig skulle hända. Spoiler: Vem skulle tro att Tom också var en sjöjungfru?
Språket var inget speciellt och karaktärerna var ganska tråkiga. Jag är ganska uttråkad på att det är alltid är riktigt kärlek vid absolut första ögonkasten. För kom igen, vem älskar någon utan att ens ha pratat med personen? Och nu kanske jag pratar för mig själv nu, men inte säger man "jag älskar dig" nästan direkt efter första kyssen?
Men på något sätt kommer jag alltid tillbaka till sådana "kärlek vid första ögonkasten" böcker. Jag måste väl gilla det lite ändå?
Jag gillar faktiskt att Lily verkligen försöker hålla sig borta i början, och jag är ganska säkert att det kanske inte riktigt var kärlek för henne utan mer en slags dragning till Calder, men woosh så händer det något och hon kan inte vara utom honom.
Jag vet inte varför jag ger boken en trea men på något sätt så trollband den här boken mig och jag kunde verkligen inte lägga mig ifrån den. Så det känns lite fel att säga så mycket negativt om den, men jag kan seriöst inte komma på något bra om den men ändå tycker jag den var helt okej. Det är något speciellt med den på något sätt.
Jag är så förvirrad vad jag tycker så jag vet inte ens om jag kommer läsa nästa bok i serien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar